melivingforlife

Helt tom på energi. Hemsk känsla. När jag blickar tillbaka på de senaste månaderna vet jag inte om jag ska skratta eller gråta!  Jag och Magnus har haft otur med det mesta. Lägenheten som vi skulle flytta in i blev det ingenting av med. Kroppen strejkar och jag känner mig lite sliten , behöver just nu solens energi! Men en riktigt bra sak är att vi nu har vi påskrivet ett förstahandskontrakt på en "mini" tvåa på Lidingö. Dock kan vi inte flytta in förrän juli, men den som väntar på något gott :) Ska bli underbart skönt att få landa, vet inte hur jag lyckas men jag har en tendens att röra till det i livet. Det där lugnet som jag söker vet jag inte riktigt var jag kan hitta, kanske i en yoga studio vad vet jag?

Som ni vet så har jag ju sagt upp mig på flyget och började på SATS vilket i efterhand inte var en klok idé då jag är totalt utmattad både fysisk och psykiskt! En nyttig erfarenhet inför framtiden kan jag tänka.

Det är nu positiva tankar lätt hamnar i skymundan för det negativa. Jag är skör just nu, riktigt skör. Ena stunden känner jag glädje och energi och i nästa stund rinner tårarna ner för mina kinder i förtvivlan över hur jag mår och känner. Jag delar med mig av det för jag inser hur vanligt detta är, att inte lyssna och vara rädd om sin kropp. Jag har sagt att den här bloggen inte ska handla så mycket om mig men det är svårt då jag utgår efter mina upplevelser och  mina erfarenheter, jag vill även dela det som inte alltid är så lätt, alla har vi våra problem och uppförsbackar. Syftet med min blogg är att du som läser dock kanske finner motivation eller känner igen dig i vissa saker. Det viktigaste som jag vill dela med mig av i det här inlägget är att var rädd om dig själv! Våga lyssna till dina egna behov och våga också bryta mönster. Jag har gjort vad som jag trodde var bäst för mig just nu och i efterhand är det lätt att vara efterklok. Förändirngar och beslut är jobbiga ovasett om det är positiva eller negativa. Kom ihåg att livet är en lång resa som förändras varje dag, varje minut.

Nu är jag hemma i Karlsborg hos världens mest underbara föräldar. Mitt barndomshem kommer alltid att vara min trygghet, så fort jag sätter in foten i mitt kära barndomshem sprider sig lugnet genom kroppen. Nu är jag hemma och jag gör ingenting förutom än att bara återställer mina tankar och blickar framåt på det som jag kan påverka!

Igår fick jag en härlig vårpromenad längs Vätterns strand, riktigt välbehövligt!